Brunnberg slår i sina dörrar

Ulf Brunnberg öppnar dörren mittscens kommer in på scenen och hojtar till kulturministern ”Låt kvasten gå”. Därefter slänger han igen den samma och konstaterar bedrövat Alliansens kulturpolitik är i princip obefintlig.

Sen kommer han in genom nästa dörr från vänster och påstår att Den svenska kulturpolitiken har sedan 1970-talet försökt föra ut kvalificerad kultur till de socialgrupper som inte annars skulle ha råd med den. Varefter han gör sorti till höger och konstaterar att de offentliga kulturinstitutionerna är en skyddad verkstad där kraven är låga ­eller obefintliga. På den privata marknaden det vill säga på privatteatrarna minsann, måste redovisa vinst får du en ständig feedback, som talar om huruvida det du gör håller streck ­eller inte.

Sen kommer han rusande från ytterligare en dörr från högersidan med håret på svaj och vrålar, se bara på Riksteatern som en in­kompetent styrelse har kört i botten under en lång rad år. På grund av dålig ledning och politisk ignorans håller denna stolta folkrörelse och detta fan­tastiska marknadsföringsfönster för hela teaterfenomenet på att gå om intet.  

Det Ulf Brunnberg skriver är lika naivt som de farser han spelar. I stunden roligt och bedövande men i längden enfaldigt.

Det intressanta är att han vill att kvasten skall gå för att de offentliga kulturinstitutionerna, som enligt honom är en skyddad verkstad. Men samtidigt vill han skydda en av dessa, nämigen Riksteatern, från en, som han säger, dålig ledning och inkompetent styrelse. Jag har suttit i Riksteaterns styrelse och sitter i en regional styrelse, jag säger, Ulf Brunnberg har ingen aning om vad han pratar om.

Kulturpolitiken i landet går lång utöver utjämnandet av sociala klasser. Kulturpolitiken handlar lika mycket om att tillgodose hela landets intresse, att möjliggöra arbetstillfällen, att möjliggöra att professionell kultur når ut till Gärdsnäs såväl som Nordmaling. Att kalla offentliga kulturinstitutioner för skyddad verkstad är förklenande och föraktfullt för allt den yrkesskicklighet som finns på länsteatrar, länsmuseer, inom länsmusiken eller för den delen de nationella scenerna. Om debatten som svensk kulturpolitik skall föras på den nivån kan Ulf Brunnberg stäng dörren och förbli på utsidan.

När det gäller Riksteatern har inte Ulf Brunnberg ens varit på dörrens utsida. Inte ens gluttat i nyckelhålet. Han verkar helt främmande för den nya decentraliserade och regionaliserade kulturpolitiken som tar plats p scenen. Kanske inte konstig det handlar ju om allt utanför Lidingö.