”Kapitalism 4.0”

Någonting håller på att hända kanhända i kölvattnet av en arabisk vår och västvärldens ekonomiska kris. Kanske börjar ett annat och vänligare samhälle växa fram delvis genom Occupy Wall Street-rörelsen och initiativ som Fredsuppdraget.se m.m. Dessutom påbörjas en lång diskussion i Financial Times om ”The Crisis of Capitalism” och här hemma påbörjar professor Klas Englund en debatt i lördagens DN där han pläderar för en mer ansvarstagande kapitalism. Om Klas E därmed också menar att en detta ansvar också gäller kulturpolitiken framgår inte men man får hopas och anta det. Självfallet är detta välkommet.

För att återkomma till Lars Anders Johanssons artikel i Barometern i förra veckan, som jag tidigare kommenterat, vill jag citera honom: ”Under det sena 1900-talets ideologiska strider lämnade den nya borgerligheten helt och hållet kulturfrågorna därhän. Den svenska borgerlighet som växte fram efter 80-talets löntagarfondsstrid hade övergett de humanistiska ideal som tidigare utgjort kärnan i identiteten.” Vi är många som beklagar detta och välkomnar en återhumanisering av ledarskapet inom borgligheten och företagsamheten.

När jag började som kontaktman vid kulturnämnden i Kristianstad, för mer än 30 år sedan, var min ordförande moderaten Torsten Falck. Torsten F var, om inte storbonde så i vart fall, en ganska välbärgad lantbrukare. Och det förekom att jag åkte ut till ägorna där Torsten satt på traktorn för att få kulturnämndsprotokollet påskivet. Torsten F var fritidspolitiker och konservativ i ordets bästa bemärkelse. Han var en stor humanist och såg värdet av kulturen mitt uppe i 70-talets heta ideologiska strider. I dag får man leta med ljus och lyckta för att finna samma engagemang.

Professor Lars Lindkvist, vid Linneuniversitetet, välkomnade också, i en artikel i Barometern för några månader sedan, företagsamheten som mecenater. Vi behöver mer och fler företag och företagare som på olika sätt stöder politikernas satsningar på kulturen.

Jag delar dessa uppfattningar till fullo.

För att utveckla oss som individer och därmed vårt gemensamma samhälle behöver vi engagerande individer såväl civilsamhälles ovärderliga insatser liksom företagare och politiker. Kulturen och kulturpolitiken är en del i denna samhällsutveckling. Kulturen är ena benet, bildningen och utbildningen det andra, i utvecklingen av en individ. Känsla och förnuft om man så vill.

Låt oss hoppas att i återhumaniseringen av och i, vad Klas Englund säger, ”Kapitalism 4.0”, också företagare, mecenater m.fl hittar fram till kulturen och kulturinstitutionerna. Det är inte endast sporten och idrottsrörelsen som behöver företagares och företagens personliga engagemang!