Kommersialismanes skadeverkningar

Det har gjorts ett stort nummer från många håll, både till vänster och höger, över ett av de målen med kulturpolitiken är att "motverka kommersialismens skadeverkningar". Många socialdemokrater har inte förstått och de flesta borgliga har sett det som ett rött skynke, en antikraft mot marknadsekonomins utveckling. Det finns många bottnar i formuleringar från 1972 års kulturpolitiska utrednings förslag men ett är säkert en enig riksdag var i stort sett överens år 1974.

Man kan sannolikt se formuleringen som barn av sin tid, en protest mot imperialism eller samtidigt en protest mot markandsekonomi m.m. Men bevekelsegrunden är helt andra och andra bevekelsegrunder.

Det stöd som offentligheten står för skapar en mångfald och ger ett alternativ. Jag kan inte låta bli att citera Bengt Göransson, ännu en gång, när han i DN, den 4 feb 2002, skriver med anledning av det som sipprar ut från kulturutredningen.

"Utredningen tycks vilja skrota kommersialimmålet till förmån fer ett som betonar kulturens roll för och på marknaden. Det är en händelse som ser ut som frånvaro av tanke. De senaste månaderna har ingen undgått att notera hur stater överallt i hela världen tvingas gå in med massiva statliga insatser för att motverka marknadernas negativa verkningar, utan att de för den skull vill avskaffa marknadsekonomin. Just nu blir det alltså sådana insatser otidsenliga på kulturområdet! Det är mer än bara dålig tajmning, det är brist på överblick och frånvaro av analys."

Det är verken rimligt eller ens önskvärt att motverka kultur som kan finansieras de egna privata utläggen. Det har med all önskvärd tydlighet kulturpolitiken visat under de gångna 40 åren. Men det är lika orimligt och såsom jag ser det helt oförenligt med allt sunt förnuft att inte förvalta och nydana vårt kulturarv. Ett arv som utvecklats sedan urminnes tider men knappast kan utvecklas på marknadens villkor. Det är lika orimligt som att inom universitetsvärlden slopa all grundforskning.

Tillskillnad får marknadens kultur står kulturpolitiken för ett alternativ. Teaterinstitutionerna, konsertinstitutioner, museer, organisationsliv av en otrolig färgvariation både statlig, regional och kommunal nivå står för ett alternativ. Ger en historia. Skapar debatt. Ifrågasätter. Är det detta kulturutredningen vill ifrågasätta? Jag vill inte tror det! Men låt oss avvakta och se. Det är bara några dagar till tills dess vi har facit!