Rikskonserters framtid

På tåg på väg upp från Kalmar till Stockholm häromdan tog Björn Stålne plats vid sidan om mig. Kort pratade vi om den dags nyheter om neddragningen på Rikskonserter. Som medlem av styrelsen i Kammarmusikförening och lyssnar medlem i Jazzklubben oroade jag mig för framtiden. Björn S var kort och fåordig. Det liknar honom inte. Jag styrde in samtalet på ngt annat. På min Skype lista finns Per Ekedal och när jag dagen efter kopplade upp mig så lyser det grön, vi var båda uppkopplade och vi chattade. Det var otroligt längesedan, så vi hade en hel del att diskutera. På frågan om Rikskonserter och om Björn S sagt något sa jag som det var, ”nej, ….skulle han det”. Per E svarade kort: ”Hmmm….!” Sen lämnade vi den diskussionen. Vi hade annat att skvallra om. Han hade ju gift sig sedan senast. Först på torsdags förstod jag, vad de båda undvek!

Björn Stålne är ett unikum, och jag är full av respekt för hands kunskap om svenskt musikliv. När han var som starkast och mest kreativ utvecklades radioprogrammet ”Mitt i musiken” om svenskt musikliv på radion P 1. Det var ett program, som vände sig till alla musikälskare. Han bräddade, fördjupade och framförallt, gjorde det tillgängligt! Hans chefskap på Rikskonserter blev förvaltarens och dessvärre var det inte inte det som organisationen så väl behövde, nämligen en utvecklare. Om det var strategiskt riktigt får framtiden visa. Rikskonserters roll har så länge jag kan komma ihåg, ifrågasatts. Man har varit klämd mellan departement och länsmusikorganisationerna, mellan olika musikorganisationer önskningar, mellan musiker och arrangörer, mellan dåtid, nutid och framtid. Nu vill kulturutredningen på ett eller annat sätt förändra organisationens framtid. På vilket sätt får vi väl se visar sig på torsdag, när kulturutredningen släpps.

Jag har också ifrågasatt Rikskonserters roll. Kanske inte rollen som statlig stiftelse som årligen arrangerar drygt 40 turnéer och 700 konserter, främst konstmusik, jazz och folkmusik. Jag tycker att Rikskonserter genom tiderna har berikats genom ökade kontakter med andra länder. Men numera är det ganska många aktörer på den arenan. Jag har inte heller ifrågasatt rollen som initiativtagare och utvecklare olika slag av forskningsprojekt. Jag har ifrågasatt från ett lokalt perspektiv. Idag fyller länsmusikorganisationerna en betydligt större roll än den roll Riksteatern någonsin har kunnat eller kan spela. I en nära diskussion mellan de lokala musikorganisationerna kan länen på ett helt annat sätt tillgodoses när det gäller olika musikgager. Länsmusikorganisationen har helt andra kunskaper om de lokala musikarrangörernas behov och möjligheter att utveckla ett lokalt musikintresse än vad någonsin Riksteatern rimligen kan ha.

Hämtat från Rikkonserters hemsida Foto: Per-Erik Adamsson

Men med ett så varierat och månghövdat musikutbud som finns i Stockholm har jag alltid undrat vad just Nybrokajen tillfört. Jag har länge undrat på vilket sätt har Rikskonserter utvecklat civilsamhället och musikföreningarnas möjligheter att utveckla och samordna sin verksamhet? Har inte den rollen i hög grad just vilat på länsmusikorganisationerna?

Det finns anledning att återkomma till detta i närmares analyser av Kulturutredningen senare.