Riksteatern och kulturpolitiken

Anette Labba, administrativ assistent på Arjeplog kommun, har som ledamot i Arjeplog Riksteaterförening under många år stått och sålt hundratals teaterbiljetter på Medborgarhuset. Staffan Gunnhede, styrelseledamot i Östersunds teaterförening och gymnasielärare, är en fantastisk kanal ut till alla ungdomar. Tina Johansson-Günther, maskör, ordförande i Ystads teaterförening, utvecklar tillsammans med sin styrelse teaterarbetet i Sveriges sydligaste kommun. Nurseher Aslan, ordförande i en svensk-turkisk riksteaterförening - alla tillhör de delar av scenkonstens finmaskiga grundnivå. Alla representerar de ett aktivt och engagerat arrangörskap. Alla ingår de i olika kulturella styrelsesammanhang. Ge dem och alla andra som utgör rotsystemet en uppskattning! Det är de värda! Det arbete de genomför har, i år, en alldeles unik 75-årig folkrörelsehistoria.

Tillsammans med sina lika idogt arbetande styrelsemedlemmar: Lennart, Elisabeth, Bengt, Terttu, Anders och alla de andra, bokar de föreställningar, svarar för marknadsföring och pressinformation, ser de till att Folkets Hus, bygdegården och teatern är färdigställda, tar de hand om turnerande tekniker och skådespelare. De säljer biljetter, delar ut programblad. och tar hand om allt praktiskt och ekonomiskt efterarbete. Det är ett långsiktigt kontinuerligt men frivilligt och väldigt osynligt krävande arbete. Det är både nervigt, svettigt och ansvarsfullt men – det är ju därför all dessa tiotusental arbetar med detta - också både stimulerande och lustfyllt.

Riksteatern har idag fler än 42 000 medlemmar. Vi är en folkrörelse i stor förändring med 230 teaterföreningar spridda från norr till söder i hela landet. Vi har en unik och stark struktur med ett imponerande engagemang. Dessa föreningar genomför just nu ett av de mer större paradigmskiftena i svensk teaterhistoria. Riksteatern är både producerande, arrangerande och förmedlande och ger scenkonst för en sammanlagd publik under år 2007 på imponerande 1 218 700 människor. Vi ger teater för barn och unga, dans, teater på teckenspråk och internationell scenkonst. Vi skapar och förmedlar unik teater som produceras också av länsteatrar, andra nationalscener och fria teatergrupper. Den svenska Riksteatermodellen är där igenom en unik organisation inte bara i Sverige utan ett föredöme för stora delar av världen. Tillsammans i Riksteaterorganisationerna skapas det omöjliga mötet!

Det är inte de stora åthävorna utan den vardagliga verkstaden som är kulturpolitikens grund och dess livaktiga rotsystem. Ett rotsystem som med sin kunskap, sitt ansvar och kontinuerliga arbete ger hela Sverige tillgång till ett betydande teater- och musikliv. Det är på denna frivilliga grund stora delar av den statliga, regionala och kommunala scenkonstpolitiken vilar. Detta arrangörskap glöms ibland bort i diskussionen om kulturens roll i Sveriges, den regionala och kommunala utvecklingen och inte minst i diskussionerna om institutionernas finansieringsproblematik.

Artikeln mynnade ut i en uppmaning: Låt oss i Sverige få en fördjupad diskussion om arrangörskapets villkor! Låt oss få till stånd en diskussion om det civila frivilliga samhällsarbetet. Låt Sveriges kommuner och landsting/regioner (SKL) uppgradera detta frivilliga arbete, som bl.a. Riksteaterföreningarna gör, till den status som den så väl förtjänar.

De immateriella värdena av Riksteaterns verksamhet är utan jämförelse betydelsefullt. Mötet mellan levande människor som å ena sidan delger och å andra sidan låter sig förföras. Riksteatern skapar mentala krockar på många olika språk och sätter tankar och känslor i rörelse. Vi vet att många i våra salonger mött det där magiska tillfället där scenkonsten träffar oss både i magen, hjärtat och hjärnan. Vi vet att just i det ögonblicket har tankar klarnat, pusselbitar fallit på plats, människor omskakats av en större förståelse och i många fall har glädjen spritt sig och skratten lossnat.

Man kan fråga sig vad det här arbetet har för ekonomiskt värde, ett värde utöver det immateriella. Teaterentusiaster i hela landet lägger nämligen ner ett arbete som motsvarar ca 280 000 timmar. Varje timmer kan värderas till 165 kr, det är EU:s rekommenderade summa för ideella insatser per timme vid ansökningar, och det ett summerat värde på 45 miljoner kronor.

Vi påstår att Riksteatern är unika som folkrörelse och rörelse i förändring. Aldrig tidigare har vi arbetat så intensivt och så målmedvetet med att utveckla hela vår organisation och hela vårt arbete. Riksteatern har aldrig tidigare varit så vital så nytänkande och så i framkant, som just nu. Därför låt oss tillsammans diskutera hur vi gemensamt utvecklar det civila samhället och formar en gemensam kultur- och teaterpolitik.

Riksteatern är inte ensam - våra syskon inom scenkonsten är alla orkesterföreningar, kammarmusikföreningar, jazzföreningar, folk- och världsmusikorganisationer och organisationer inom pop och rock. Utan vårt gemensamma engagemang och vårt gemensamma arbete som utformas i hela landet blir det väldigt tyst, oerhört ensamt och mycket fattigt.

Under de senaste åren framställs att den kulturpolitiska diskussionen står mellan kulturens didaktik och/eller kulturens möjlighet till regional utveckling. Vi frågar oss, är inte det en konstlad och retorisk motsättning? Behövs verkligen inte bägge synsätten? Vi anser att det är två sidor av samma mynt. Vad tycker Ni?

Vi vet att Anette, Staffan och Tina och tusentals andra tillsammans med våra förmedlande teaterkonsulenter berikar hela Sverige och ger oss ett fantastisk rikt varierat kulturliv.