Civila samhället, det kulturpolitiska rotsystemet

Är det någontin jag tycker vi skall premiera är det den svenska kultupolitiknes rotsystemet. Utan dessa eldsjäl som befinner sig i det jag kallar rotsystemet skulle den mesta av scenkonsten i Sverige inte nå ut till besökaren. 

Vi har i Sverige ca 190 kommuner i Sverige har under 25.000 invånare,  277 kommuner har under 100.000 invånare.

I kommunerna finns ca 240 teaterföreningar och om jag räknat rätt ca 858 olika slag av arrangerande musikföreningar. De älskar scenkonsten!

Det är här vi finner den teaterintresserade sjuksköterskan Berit Hjort, den musikintresserade och gymt kunniga gymnasielärare Dag Bonde eller den jazzintresserade och vetgiriga egna företagaren Hans Dunhed.

Låt oss leka med tanken att det sitter ca 7 personer i dessa styrelser det blir ca 6009 personer. Låt oss fortsätta leken det blodiga alvaret de har planeringsmöte, de delar ut affischer, de gör annonser, de ser till att ta emot artister, hjälper till på scen, de säljer och river biljetter, de serverar kaffe i pausen, de servar skådespelare och musiker med mat och dryck, de tar hand om kläder ja Ni vet. Vi säger att de lågt räknat träffas ca 6 ggr/år och då ca 3 timmar sammanlagt lägger de då ner ca 36 000 timmar. Sätt en lämplig timpeng på det och vi har åtskilliga tio tal miljoner. Vilken samhällsekonomisk vinst.

Jag tror att dessa personer runt om i landet på olika sätt medverkar till medborgarnas och människors utveckling genom sitt envetna och entusiastiska arbete. De bidrar till samhällsdebatt, de bidrar till fördjupad kunskap och förståelse om oss själva. De bidrar framförallt och väsentligen till att kulturen nå ut! Det i sin tur skapar ett utvecklar människors olika kunskaper. Om inte det bidrar till samhällsutvecklingen , ja, då vet jag inte vad som gör det.