Kulturplans fiasko

Strax före jul tog Ulf Wickbom i Barometern upp Regionförbundet i Kalmar läns hoprafsade kulturplan, som Ulf W uttryckte det. Även om det är lite sent kan jag inte låta bli att kommentera dessa i några kommande bloggar.

Ulf W skriver att ”ingen kan ställas till svars för länet oförmåga att definiera sin kulturella nivå”. Äger detta någon riktighet i annat än ett katastrofallt misslyckande att ge utlopp för en regional kulturpolitik på de grunder som åtskilliga remissvar och genomgångar gett uttryck för.

Regionförbundet på ett många sätt lagt en grund för en kulturpolitiks syn genom RUPAR, utredningar, gemensamma strategier och åtskilliga remissvar massor av konferenser och överläggningar. Detta till trotts har inte politiken dvs Kulturberedning, förbundets arbetsutskott eller dess styrelse lyckats formulera en kulturpolitik värd namnet.

Jag tror att detta har historiska förklaringar långt tillbaka till ”Den nya kulturpolitikens” barndom. Om vi skall vara ärliga har mycket få politiker tagit kultur till sig och vågat driva en kulturpolitik i partilinjens motvind. Få politiker har lika kraftfullt som politiker i Västra Götaland och Skåne, vilket Ulf W refererar till, drivit en vilja där man med eftertryck gett kulturen den roll som den kan ta. Nämligen den att utveckla individer för att därigenom få länet att växa.

Trotts många politiska dokument, som bedyrar hur viktig kulturen är, har sällan våra politiker gått från ord till handling. När väl visioner eller handlingsplaner skall ner till verklighet, har inget gjorts. Den senaste valrörelsen visar tydligt vilken roll länets politiker ger kulturpolitiken. Det är en ynkedom som gränsar till tjänstefel. Jag har visat det i tidigare bloggar och kommer att återkomma till det i senare inlägg.

Själfallet är det inte försent men det krävs en gemensam vilja från samtliga politiker i länet, likt den som finns i många andra län, inte minst i nämnda län. Nu finns chansen att påbörja en helt ny svensk kulturpolitik som börjar i kommunerna. Ta den!